From the Blog

En kravlös nystart

I skrivande stund sitter jag hemma och repar mig efter ”barnbarnsflunssa”. När barnbarnet som hostar och snörvlar pussar mommo rakt på munnen och mommo sedan pussar moffa då blir kedjan effektiv. Så effektiv att vi bägge fick se oss besegrade av viruset.  Med relativt färsk covid i bagaget, kändes det lite onödigt med ännu en flunssa, men det är bara att gilla läget.

Efter ett par år med både Puzzel och Respect känns det skönt att se framemot ett kravlöst nytt år. Kravlöst på det sättet att jag inte planerar släppa någon ny producerad musik. Sedan vet man ju inte vad som händer under året, men det känns bra med en ordentlig paus nu.

Ni som följer mig på Some läste kanske att jag köpt en trombon. Så här skrev jag på FB/Insta:

När jag var ung spelade jag trombon i Närpes Skolmusikkår Slutade där redan som 15 åring och sålde bort min trombon. För några år tillbaka köpte jag en billig trombon i glasfiber – men allt det jag kunnat var totalt bortblåst så jag lät trombonen vara ifred. För ett par veckor sedan började jag fundera om jag skulle utmana mig och se om jag kan hitta positionerna och träna upp ansatsen lite. Märkte att ansatsen började komma tillbaka, men jag mindes inga noter och positioner. Som tur är finns det Youtube och därifrån fick jag en början. Skaffade sedan en nybörjarbok som @andersteir gett ut och började träna Bä-Bää och Imse vimse spindel och tro det eller ej – efter ett par kvällar så började jag hitta tillbaka till trombonens väsen! Tyckte det var så kul så jag beställde en ny trombon åt mig! Den kom fram idag – kändes som julafton! Tiden får utvisa om jag kommer att kunna spela annat än barnsånger, men “Huvud, axlar, knä och tå” skall barnbarnen få lyssna till i alla fall. Hunden Svante är med men avvaktar ännu med sin insats.

Jag har alltid gillat att utmana mig själv och tänja gränserna. Det brukar i regel leda till intressanta nya möjligheter och utmaningar. Att hålla på med musik är för mig lika viktigt som att andas, därför fortsätter jag att andas här hemma tills det är dags att hosta till igen.

© David Strömbäck 2014