Dags att landa och göra sig klar för take-off?
Mitt i all global osäkerhet med pandemi och krig bestämde vi att fira min 60 årsdag.
Jag ville också gärna träffa mina närmaste vänner. Äta god mat, umgås och njuta av levande musik – det har varit så länge sedan detta var möjligt. Festen som min fru och våra barn hade ordnat blev en succé och en minnesvärd tillställning. Att få sitta och lyssna till egen musik framförd av sångfågeln Maria Höglund och pianisten Mikael Svarvar med band förgyllde min kväll och imponerade även på gästerna. Alla tal och program skapade en fin värme och gemenskap. Tur att familjen ville fira mig!
Nu har det gått dryga veckan sedan firandet och jag är tillbaka i vardagslunken. 60 år ligger bakom och vad som ligger framför vet ingen av oss. Det jag vet är i alla fall att det är avsevärt färre år framför än bakom. Kanske det är den vetskapen som gör att jag börjat uppskatta långsamhet och vågar njuta mera av de små stunder som bjuds.
”Jag skall måla hela världen lilla mamma…”, så tror jag texten börjar i en barnsång. Precis så känns det när man är ung. Hela världen står framför en och väntar på att bli målad. Vart efter åren går märker man att ens penseldrag inte hunnit särskilt långt, det lär blir en hel del omålat! Samtidigt har man ändå duttat en hel del färg som förhoppningsvis någon annan kan fortsätta använda och måla vidare med.
Som nybliven morfar känns det extra fint att få börja ta det lite lugnare och förhoppningsvis kunna finnas till för barnbarnet när han vill börja måla. Att få uppleva barnbarn är en fantastisk upplevelse. Dubbel oro och dubbel glädje!
Jag har länge intresserat mig för existensiella frågor och att få bli äldre aktualiserar dessa ytterligare. Samtidigt som man själv fortsätter sin existensiella resa får man finnas till för och följa en ny individ som börjar sätta färg på tillvaron. Spännande!
Förhoppningsvis får man vara med några år ännu och förhoppningsvis får man ännu uppleva nya och intressanta händelser. Samtidigt blir man dagligen påmind om livets gång när man öppnar familjesidan i dagstidningen. Man får konstatera att livet plötsligt kan ta slut även för yngre personer. Trots att jag själv gått ner för landning är jag ändå medveten om att landningsbanan även fungerar som startbana. Kanske är det som någon klokare hävdat – den sista perioden i livet är ”take off” mot något nytt?
Foto: Edith Ågren
