Bland drakar och (o)väsen
Radio /Termos
De som lyssnade på Radio Vega 6.11 kanske hörde programmet Termos där jag var inbjuden gäst. Jag blev då bjuden på kaffe av Roger Källman vid Drakåsen i Nämpnäs. Det var en strålande fin dag med snö och sol och vårt samtal flöt på varvat med musik som jag själv fått välja. Det var en fin dag!
Idag blev det ett nytt besök till drakåsen. Denna gång med frugan och hunden i sällskap. Naturen visade sig från en helt annan sida denna morgon. Underkylt regn hade klätt hela naturen med en isbeläggning. Allt hade på något sett stelnat till och den ostliga vinden som våldförde sig på träden gav upphov till ett mäktigt ljudlandskap. Hela skogen pratade med oss samtidigt som vindmöllorna några km bort framkallade ett dånande brus som vi inte upplevt tidigare.
Magisk och helig plats?
Väl uppe på drakåsen klättrade jag in i drakboet och ställde mig i mitten på det stora drakägget. På informationstavlan står det att platsen kan ha varit magisk och helig. Eftersom hela skogen pratade med oss denna morgon försökte jag lyssna in vad den ville säga mig stående där i mitten av det magiska. Dånet från vindmöllorna fortsatte och jag kunde inte höra något av de väsen som kanske kunde ha sagt något åt mig. Det var mest oväsen som störde mitt hörselsinne.
För en tid sedan såg jag ett tv program om en man som var blind. Trots sitt handikapp kunde han orientera sig och bedöma avstånd i en stor hall. Han registrerade hur ljudvågorna rördes och kunde på basen av ekot veta exakt var han befann sig i utrymmet. Han hade till följd av sitt synhandikapp utvecklat en fantastisk hörsel som blev till en stor hjälp för honom. Kanske det är så också med oss att vi besitter förmågor och är utrustade med sinnen som vi inte alls använder oss av? Kanske är det så att vi inte ser träden, endast skogen?
Har vi tappat något?
Ibland undrar jag om vi gått miste om någonting mycket väsentligt i vårt sätt att leva. Tittar man på hur naturfolken kommunicerade med naturen och de väsen som man både trodde på och värnade om så inser man att vi tappat bort något. Behövde man mat underhandlade man med de väsen som skötte älgstammen innan man gick ut för att jaga och fick av dem lov att döda några djur för att få mat. Man respekterade det levande och dess villkor.
Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att minnas att vi hade respekt för skogens väsen. Där fanns både älvor och troll och vi ville stå på god fot med dem. I takt med vår tekniska utveckling och ständiga uppkoppling, omkringliggande ljud och urbanisering har vi kommit allt längre bort från naturen. Visst finns det fortfarande vissa folkslag och stammar som fortfarande värnar om vår koppling till naturen, men de idiotförklaras snabbt.
Stående mitt i draknästen idag kände jag inget magiskt. Inte blev jag heller berörd av något heligt, men jag kan mycket väl tänka mig att skulle jag vara tvungen att klara mig där utan hjälp i flera veckor så skulle jag säkert träna upp mina sinnen och kanske inleda en dialog med något väsen. På vägen hem gick vi genom träsket. Den plats där jag vid ett tidigare tillfälle upplevde något av naturens mäktighet. Idag var det mest kallt!
Trevlig farsdag alla pappor!
