God Jul alla vänner
Julen är viktig för mig. Det har den alltid varit. I mitt föräldrahem regredierade vi bröder (tre till antalet) till barnastadiet när det lackade mot jul och det har faktiskt hållit i sig till dags dato. I år är det speciellt kul för nu har vi fått 2 barnbarn som vi kan glädjas med och nu är det legitimt igen att bli julbarnslig.
Trots att jag firat mina 60 år detta år, så verkar livet inte bli så mycket annorlunda. Kanske beror det på att jag aktivt velat bibehålla barnasinnet eller så har begreppet mognad gått mig spårlöst förbi. Våra egna barn brukar ha lite kul åt mig när jag försöker smyga mig bort och sedan hittar de mig under granen snokande bland paketen. Nöjet är förstås också på min sida när de ertappar mig i mina juläventyr.
Året som gått har på många sätt varit utmanande, men även givande och intressant. Att jobba 3 dagar i veckan med mitt ”riktiga jobb”är fantastiskt och ger möjlighet att leva med ett långsammare tempo. Visserligen är jag mentalt engagerad i vårt företag på heltid, men det är stor skillnad att inte behöva sitta på kontoret alla dagar. Tid har blivit över för min musikproduktion och årets projekt med Respekt som tema mynnade ut i 4 olika låtar. Låten ”Morfar” klarade sig bäst och har hörts en del i radion. Tyvärr har det blivit allt svårare att få speltid i radion för oss som gör musik som inte är mainstream. Det är otroligt synd, för det börjar te sig onödigt att spendera tid och pengar på nyproduktion när så få lyssnar på vad man producerar. Här anser jag att Yle har ett ansvar som de inte förvaltar! Musikredaktörerna meddelar att de tagit in låten på spellistan vilket gör en glad, men när man ett år senare får rapporter från Gramex så ser man att det inte är många gånger låten fått höras i etern!
Tyvärr har man egen ko i diket och kanske kvaliteten inte når upp till Yles krav. Men när man lyssnar på Vega och hör vilka låtar som frekvent spelas kan man fundera vem som egentligen bestämmer där?
Kvar står sociala medier som får fylla en del av funktionen som radion inte sköter, men det ger inget klirr i kassan som kunde bidra till fler produktioner.
Familjen blir mer och mer viktig för mig och våra två barnbarn sätter definitivt guldkant på tillvaron. Att få ha sitt barnbarn med sig i sin studio och låta honom bekanta sig med syntarnas ljudvärld, trumlooparnas groove och samtidigt låta honom fingra på en del av moffas instrument är kanske det som känns mest meningsfullt just nu. Om det i kölvattnet av dessa upplevelser skapas ny musik kommer jag troligen att presentera den för er som följer mig. Så fortsätt gärna att följa mig och dyk gärna upp när det blir tillfälle att spela live.
Nu hoppas vi på en virusfri vinter med tid för varandra och familjen.
Önskar er alla en fridfull julhelg!
David
