En ny grund mitt i allt
De som känner mig sedan unga år har säkert svårt att förstå att jag håller på att bygga ett eget växthus. Det passar på något sätt inte min personlighet antar jag ni tänker, eller…?
Som många andra ungdomar i Närpes inledde även jag mitt arbetsliv med att tillbringa några somrar inom växthusbranschen. Det bästa med arbetet var kafferasterna, jag gillade att prata och umgås med ägarna och de andra som jobbade där, men tröttnade på ogräs. Det klarnade snabbt att växthusarbete inte lämpade sig för mig!
Ändå har jag nu investerat i ett eget växthus, som jag ämnar fylla med tomat, gurka, paprika, chili, majs, örter m.m. Min plantuppdrivning är i full gång och det frodas under odlingslampan i garaget.
De senaste dagarna har jag skapat grunden för växthuset. Nu är det klart för att gjuta fast stommen i plintarna och sedan skall golvet jämnas och prydas med cementplattor. Sedan är det bara att börja skruva ihop stommen som leverades hit förra veckan.
Det känns bra att ha något praktiskt att pyssla med speciellt nu när vi lever så distanserade ifrån varandra. I dagens läge är det en lottovinst att få bo på landet, åtminstone tycker jag det! Jag vet inte hur jag skulle ha klarat av en tillvaro i en lägenhet i stan i dessa tider?
Ärligt talat tror jag att landsbygden kommer att få en nyrenässans. Vi vänjer oss att jobba på distans, vi kommer att bli mera aktsamma för olika virus och epidemier, troligtvis kommer vi även att resa mindre. Vi kanske nöjer oss med lite enklare förhållanden och börjar dra ner på tempot. Låter det tråkigt? För endel säkert, men kanske vi behöver det?
Vi kan nämligen ändras – åtminstone har jag kunnat göra det. Från att ha varit en rastlös extrovert gosse med ett rikt socialt liv och en massa aktiviteter på gång, till att plötsligt sitta och fascinerad titta på hur en kruka fylld med jord plötsligt får liv. Kanske är det åldern? Eller är det den grund i livet som man byggt under många år som tillåter en ändring. Jag vet inte, men det känns bra.
I dag är det snöoväder och det blev en inomhusdag vid pianot. Där ligger en ny melodi på tangenterna. Den får försöka hitta sin väg, kanske blir det ut i cyberrymden?
Medan man väntar kan man alltid så ett frö och sitta och titta på jorden i krukan, och hoppas att virusaktiviteten lugnar ner sig utanför våra fönster.
