Davids funderingar – Splittras kyrkan?
Vems kyrka?
Vi står inför att välja en ny biskop som skall ersätta den även av mig omtyckta och mycket kloka Björn Vikström. Bland fyra kandidater skall det väljas en som troligen kommer att lotsa kyrkan in i något nytt, alternativt bibehålla eller göra kyrkan ännu mera konservativ.
Vem har rätt till kyrkan? Finns det rum för de liberala? Finns det plats för de konservativa? Vilken betydelse har kyrkan för den ”grå massan”.
Söndagens högmässa
I söndags när jag besökte högmässan i Vasa svenska satte jag mig i mitten av kyrkan. Framme i kyrkan satt en grupp skriftskolungdomar. Gruppen bestod av många gossar i sina livligaste år. Trots det satt de relativt stilla. Många lyssnade medan några hade fullt upp med sina kamrater. Precis som det brukar vara i den åldern. Vid nattvarden deltog en stor del av ungdomarna. När de kom fram var det lite nervöst i ledet, men efterhand blev stämningen lugnare och de blev delaktiga i det som för många av oss upplevs heligt. Det uppstod en gemenskap som utplånade skillnader i ålder, kön, etnicitet och social status.
Om vi ser framåt i tiden kan jag tänka mig att en stor del av denna konfirmandgrupp kommer att höra till den s.k. ”grå massan”. Några kanske aktiverar sig i kyrkan i någon form, men för de flesta blir nästa högtid kanske en begravning, ett bröllop eller kanske ett dop. Kanske några kommer att besöka någon konsert eller skapa en tradition att gå till julkyrkan. Frågan är – kommer kyrkan att ha kunskap och kapacitet att möta dessa ungdomars liv med tillhörande andlighet?
Det är tyvärr vi, dvs de människor som väljer att gå i kyrkan som marknadsför den.
Tidningsdebatter
Den debatt som pågår i tidningar och sociala medier mellan bokstavstrogna evangeliska och folkligt liberala verkar stå ljusår ifrån varandra. Debatten är frän och många gånger går man till personangrepp. Som utomstående iakttar man allt detta och det ger tyvärr inte en bra bild av kyrkan, trots att det oftast bara är ett fåtal som debatterar.
Den erfarenhet jag personligen har av lutherska kyrkan är att den domineras och styrs i hög grad av väckelseengagerade medlemmar. De har stort inflytande och för att undvika konflikter med dem tassar man gärna på tårna.
Väckelserörelsernas bubbla
Att ändra på väckelserörelsernas övertygelse är i stort omöjligt. De kommer inte att ändra sig. De fortsätter leva i sin bubbla. Historiskt har oliktänkande väckelsefolk dragit sig undan för att kunna utveckla sin egen verksamhet. I lutherska kyrkan står väckelsekristna kvar och tvingar alla övriga att anpassa sig till sin sanning!
På sin tid konfronterades Jesus med fariséer – en grupp lärda som visste allt. Inte ens Jesus kom någonvart med dem. Parallellerna till dagens bokstavstroende är skrämmande lika.
Öppen bojkott
Grupperingar finns redan inom kyrkan, och man bojkottar varandras verksamheter. Grupper som är emot kvinnliga präster går helt enkelt inte till kyrkan när en kvinnlig präst sköter gudstjänsten. Jag är inte ett dugg bättre! Jag går inte heller på lovsångskvällar eller när jag vet att konservativa präster håller i trådarna. Med andra ord så är kyrkan redan splittrad, men man pratar inte om det.
Rum för den grå massan
Den grå massan, som även har andliga behov behöver också sin kyrka. Den behöver vara öppen och inkluderande. Den skall finnas när vi behöver den och den får gärna bli så intressant att vi vill vistas i den. Kyrkan behövs för oss alla, men den skall inte tvinga in oss i ett begränsande beteendemönster.
Kanske tiden börjar bli mogen att lyfta katten på bordet och börja diskutera om kyrkan fortsättningsvis kan betjäna både konservativa och liberala. Börjar det vara dags att frigöra kyrkan från staten och låta varje gruppering klara sig själv på sina medlemmars skattepengar? Medan debatten fortgår fortsätter den grå massan att lämna kyrkan. Något måste hända – är vår nya biskop redo att välkomna en dialog till förändring?
